som ja sa till sofie idag i plugget. this is hell MEN det är en fråga om inställning. "kaaan vi fixat? klart vi kan!" som bob the builder skulle sagt :):)
njut din sista månad nu min vackra <3<3<3
tisdag 16 november 2010
snart, snart...
så himla pain me råplugg 24-7 men såååå himla mkt att se fram emot. ynka fyra prov kvar nästa vecka sen är jag friii som en fåågel och ska bara sätta mig och invänta den ena braiga dagen efter den andra. let the get in to the christmas spirit! :D
som ja sa till sofie idag i plugget. this is hell MEN det är en fråga om inställning. "kaaan vi fixat? klart vi kan!" som bob the builder skulle sagt :):)
njut din sista månad nu min vackra <3<3<3
som ja sa till sofie idag i plugget. this is hell MEN det är en fråga om inställning. "kaaan vi fixat? klart vi kan!" som bob the builder skulle sagt :):)
njut din sista månad nu min vackra <3<3<3
lördag 13 november 2010
Ännu en dag... i paradiset?
Jag är 22år(!)...
Jag började som "butiksbiträde" på en av uppsalas största Icabutiker när jag var blott 17år. Det är nästan fem år av mitt liv som jag har spenderat i branchen. Vissa skulle säkert kalla mig rutinerad.
Enligt mina chefer är det vid stor vikt att jag som medarbetare på Ica känner stolthet i mina arbetsuppgifter.(Konstpaus) Föreställ er. Smaka lite på den där meningen samtidigt som ni läser följande berättelse, en helt vanlig lördag på just en av Uppsalas största Icabutiker..
Som så många gånger förut tjuter kärringvolvons däck då jag som vanligt sen, slirar mig igenom de fyra rondellerna jag har på väg till mitt jobb. (Bunkern som jag brukar kalla den.) Jag drar mitt kort, den gröna lampan lyser, jag öppnar porten och dagen är igång.
Jag förundras när jag byter om över hur byxorna kan vara mer obekväma än vad dom var i söndags och över hur fantastiskt få gånger under de senaste åren som den röda skjortan har fått se insidan på en tvättmaskin. Min första timme på schemat är gul. Gult på morgonen är synonymt med tristess. Gult på Ica Kvantum är lika med Infopass.
Jag är på bra humör, det är bra människor som jobbar idag. Infopasset går förvånandsvärt fort och jag spanar tjuvar som jag var född till uppgiften. (Det ingår numera i våra arbetsuppgifter att aktivt spana efter tjuvar. Tjuvar har blivit lite av ett huvudbry för ledningen på kvantum. Tydligen är livet som tjuv väldigt lätt på oss här på Ica! Kunden har ju alltid rätt! Eller...?)
Dagen flyter på mer när köerna framåt lunch ringlar sig långa sitter jag bara o väntar på den första otrevliga kommentaren. Det tycks kanske logiskt men ju mer folk som cirkulerar i butiken desto sämre blir humöret hos fler och fler av dessa kunder.
Det suckas och stönas. Barn skriker och bacillerna flyger fritt då Ove 82 nyser sig i handen som sen fiskar upp en av 46 tusingar han har i ett brunt kuvert innanför vinterjackan som va ny 1965.
Jag förundras över hur min arbetsplats knnyter ihop hela befolkningen. ALLA kommer till mig. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Man som kvinna. Svensk som utländsk. Snygg som ful. Trevlig som skitotrevlig. Fattig som rik. Vem som är fattig och vem som är rik syns extra tydligt just idag. Det är lördag.. Dom rika köper oxfilé och firar att det är lördag med att köpa ett och ett halvt kilo lösgodis för mer än 100kr (!) medan dom inte riktigt lika täta köper köttfärsen från irland som vi har på extrapris just idag.. På ett sätt tycker jag ju synd om dom som inte har råd att köpa allt dom vill men trots detta blir det som om djävulen hoppar i mig då det för tredje gången denna dag kommer en kvinna med utländskt ursprung som kastar upp varorna på bandet. (ALLT inlindat i 10fryspåsar styck.) och räcker fram kupong efter kupong där hon propsar på att få rabatt på rabatt på rabatt. Jag påpekar vänligt men bestämt att "men du har ju inte köpt ketchup, du har ju köpt krossade tomater" men det verkar inte gå fram och det eviga gestikulerandet börjar. När hon inser att hon inte kommer få 2kr rabatt på dom krossade tomaterna som ord pris kostar 6kr kastar hon paketet i famnen på mig och stöter fram ett "DÅ JAG INTE SKA HA!"
Suck...
Tro nu inte att jag riktar min Icamässiga vrede till bara hitflyttade själar. Nej o nej. Den inhemska rasen är nästan värst. Speciellt gubbar. Gubbar som muttrar och himlar med ögonen. Gubbar som blir högröda i ansiktet när jag förgäves försöker instruera om att man "MÅSTE LÅTA KORTET SITTA KVAR I BETALTERMINALEN TILLS KÖPET ÄR GENOMFÖRT". Är det så mkt att begöra? Att läsa instruktionerna på skärmen? Suck. Ja ibland är det väl det men ibland blir man less.
När jag för 511gången denna lördag får höra "Men Hoppsan Kerstin Nu Glömde Jag Ju Att Lämna Fram Dom Här 700 Kupongerna Ja Hade Med Mig, Hohoho Hahaha", ja då vill jag ju bara skjuta antingen kunden eller mej... Det är inte hans fel, han vet ju inte att hälften av Icas kunder just har haft samma problem och att jag med god min (det är så man hanterar saker på Ica) sagt "Ja men hoppsan hoppsan det va ju tokelitokigt, langa hit dom där rackarna så fixar vi det i efterhand ska du se!". Det är nog det som skulle kunna driva en icaanställd till vansinne, repetitionen. "Jag glömde ta en påse, jag tar en här det går väl bra va?" eller "Neeej ooooooj nu glömde ja ju dra mitt Icakort på den här Jappen som kostade fem kronor, det måste du kunna hjälpa mej me va?" eller "Det här är ägg, dom är ganska ömtåliga så ja vill gärna att du ställer dom lite åt sidan". The list goes on and on and on och jag funderar stilla över mitt liv medans ljudnivån i butiken sakta når sitt max och jag fasar inför julen.
Och precis innan mitt pass har lidit mot sitt slut kommer så nådastöten, den där som känns i själen och får en att fundera, inte bara en "han-har-lite-otur-när-han-tänker-kund" det skakar jag av mig och behandlar med mitt ytliga kundenharalltidrätt- "Ica jag".
Jag hälsar på nästa kund och någonstans långt bak plingar en klocka. Jag känner/har känt denna människa. Vi hälsar artigt med dom vanliga fraserna, efter tre sekunder slår det mig och jag får en knut i magen. Det är Katarina som står framför mig. Katatrina som började på Ica sommaren 2007, som började samtidigt som mig. Katatrina som slutade efter den första sommaren. Och där sitter jag. Fem år har gått, tusen och åter tusen kunder har passerat. Vissa dagar älskar jag mitt jobb men många dagar räknar jag minuter till hemgång. Att se nån som påminner mig om hur många år jag suttit bakom denna kassa ger mig en klump i magen.
Jag som hade allt så jäkla planerat. Student, jobb, resa, flytta, plugga, BLI VUXEN!Jag som för allt i världen inte skulle bli fast... Fast på Ica.
Min underbara vän. Om du skulle hitta mig rödklädd bakom en kassa om ett år. Please save me, I don´t belong there...
Räknar dagarna tills Du är hemma igen.
Love Malin
Jag började som "butiksbiträde" på en av uppsalas största Icabutiker när jag var blott 17år. Det är nästan fem år av mitt liv som jag har spenderat i branchen. Vissa skulle säkert kalla mig rutinerad.
Enligt mina chefer är det vid stor vikt att jag som medarbetare på Ica känner stolthet i mina arbetsuppgifter.(Konstpaus) Föreställ er. Smaka lite på den där meningen samtidigt som ni läser följande berättelse, en helt vanlig lördag på just en av Uppsalas största Icabutiker..
Som så många gånger förut tjuter kärringvolvons däck då jag som vanligt sen, slirar mig igenom de fyra rondellerna jag har på väg till mitt jobb. (Bunkern som jag brukar kalla den.) Jag drar mitt kort, den gröna lampan lyser, jag öppnar porten och dagen är igång.
Jag förundras när jag byter om över hur byxorna kan vara mer obekväma än vad dom var i söndags och över hur fantastiskt få gånger under de senaste åren som den röda skjortan har fått se insidan på en tvättmaskin. Min första timme på schemat är gul. Gult på morgonen är synonymt med tristess. Gult på Ica Kvantum är lika med Infopass.
Jag är på bra humör, det är bra människor som jobbar idag. Infopasset går förvånandsvärt fort och jag spanar tjuvar som jag var född till uppgiften. (Det ingår numera i våra arbetsuppgifter att aktivt spana efter tjuvar. Tjuvar har blivit lite av ett huvudbry för ledningen på kvantum. Tydligen är livet som tjuv väldigt lätt på oss här på Ica! Kunden har ju alltid rätt! Eller...?)
Dagen flyter på mer när köerna framåt lunch ringlar sig långa sitter jag bara o väntar på den första otrevliga kommentaren. Det tycks kanske logiskt men ju mer folk som cirkulerar i butiken desto sämre blir humöret hos fler och fler av dessa kunder.
Det suckas och stönas. Barn skriker och bacillerna flyger fritt då Ove 82 nyser sig i handen som sen fiskar upp en av 46 tusingar han har i ett brunt kuvert innanför vinterjackan som va ny 1965.
Jag förundras över hur min arbetsplats knnyter ihop hela befolkningen. ALLA kommer till mig. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Man som kvinna. Svensk som utländsk. Snygg som ful. Trevlig som skitotrevlig. Fattig som rik. Vem som är fattig och vem som är rik syns extra tydligt just idag. Det är lördag.. Dom rika köper oxfilé och firar att det är lördag med att köpa ett och ett halvt kilo lösgodis för mer än 100kr (!) medan dom inte riktigt lika täta köper köttfärsen från irland som vi har på extrapris just idag.. På ett sätt tycker jag ju synd om dom som inte har råd att köpa allt dom vill men trots detta blir det som om djävulen hoppar i mig då det för tredje gången denna dag kommer en kvinna med utländskt ursprung som kastar upp varorna på bandet. (ALLT inlindat i 10fryspåsar styck.) och räcker fram kupong efter kupong där hon propsar på att få rabatt på rabatt på rabatt. Jag påpekar vänligt men bestämt att "men du har ju inte köpt ketchup, du har ju köpt krossade tomater" men det verkar inte gå fram och det eviga gestikulerandet börjar. När hon inser att hon inte kommer få 2kr rabatt på dom krossade tomaterna som ord pris kostar 6kr kastar hon paketet i famnen på mig och stöter fram ett "DÅ JAG INTE SKA HA!"
Suck...
Tro nu inte att jag riktar min Icamässiga vrede till bara hitflyttade själar. Nej o nej. Den inhemska rasen är nästan värst. Speciellt gubbar. Gubbar som muttrar och himlar med ögonen. Gubbar som blir högröda i ansiktet när jag förgäves försöker instruera om att man "MÅSTE LÅTA KORTET SITTA KVAR I BETALTERMINALEN TILLS KÖPET ÄR GENOMFÖRT". Är det så mkt att begöra? Att läsa instruktionerna på skärmen? Suck. Ja ibland är det väl det men ibland blir man less.
När jag för 511gången denna lördag får höra "Men Hoppsan Kerstin Nu Glömde Jag Ju Att Lämna Fram Dom Här 700 Kupongerna Ja Hade Med Mig, Hohoho Hahaha", ja då vill jag ju bara skjuta antingen kunden eller mej... Det är inte hans fel, han vet ju inte att hälften av Icas kunder just har haft samma problem och att jag med god min (det är så man hanterar saker på Ica) sagt "Ja men hoppsan hoppsan det va ju tokelitokigt, langa hit dom där rackarna så fixar vi det i efterhand ska du se!". Det är nog det som skulle kunna driva en icaanställd till vansinne, repetitionen. "Jag glömde ta en påse, jag tar en här det går väl bra va?" eller "Neeej ooooooj nu glömde ja ju dra mitt Icakort på den här Jappen som kostade fem kronor, det måste du kunna hjälpa mej me va?" eller "Det här är ägg, dom är ganska ömtåliga så ja vill gärna att du ställer dom lite åt sidan". The list goes on and on and on och jag funderar stilla över mitt liv medans ljudnivån i butiken sakta når sitt max och jag fasar inför julen.
Och precis innan mitt pass har lidit mot sitt slut kommer så nådastöten, den där som känns i själen och får en att fundera, inte bara en "han-har-lite-otur-när-han-tänker-kund" det skakar jag av mig och behandlar med mitt ytliga kundenharalltidrätt- "Ica jag".
Jag hälsar på nästa kund och någonstans långt bak plingar en klocka. Jag känner/har känt denna människa. Vi hälsar artigt med dom vanliga fraserna, efter tre sekunder slår det mig och jag får en knut i magen. Det är Katarina som står framför mig. Katatrina som började på Ica sommaren 2007, som började samtidigt som mig. Katatrina som slutade efter den första sommaren. Och där sitter jag. Fem år har gått, tusen och åter tusen kunder har passerat. Vissa dagar älskar jag mitt jobb men många dagar räknar jag minuter till hemgång. Att se nån som påminner mig om hur många år jag suttit bakom denna kassa ger mig en klump i magen.
Jag som hade allt så jäkla planerat. Student, jobb, resa, flytta, plugga, BLI VUXEN!Jag som för allt i världen inte skulle bli fast... Fast på Ica.
Min underbara vän. Om du skulle hitta mig rödklädd bakom en kassa om ett år. Please save me, I don´t belong there...
Räknar dagarna tills Du är hemma igen.
Love Malin
torsdag 30 september 2010
Motivationsbrist..
Jag är så less. Less på komvux och allt vad det innebär. Less på uppsala och less på mig själv som borde tagit mej ut på mya äventyr långt tidigare.
För en vecka sen skickade jag in mina önskemål på studera.nu. Vet in om du tänkt plugga men om jag kommer in på nån utbildning i en annan stad så tar jag dig med i flyttlasset... bara så du vet.
Jag drömmer så konstigt nu för tiden. Vet inte om det är stress eller bara att jag kommer ihåg mer av det jag drömmer. Jag vaknar i princip varje natt av min egen röst i ful konversation med någon. Det skumma är att jag då oftast viskar. För att inte väcka.. mig själv??
I morse vaknade jag helt svettig. Jag hade blivit påtvingad att ta hem och ta hand om en orm under helgen av min puckade biologilärare. Ormen som hade två huvuden, lite sådär sandfärgad och såklart giftig skule lämnas tillbaka i samma skick som den hämtades på komvux.
Jag fick hem den i en påse så mission nr 1 var att få över den till en genomskinlig plastlåda med lock. Jag klarade det. Den tvåhövdade var instängd. Sen hände något. Plötsligt var ormen ute. Min mor hade tydligen kollat på något sorts animal rescue program och förklarade att jag skulle bli tvungen att hålla den hårt bakom huvudet och att den inte skulle se mig om jag kom bakifrån med handen. Suck!
Jag klämde fast ormen med en bricka. Sen vågade jag inte längre så jag lät den krypa med huvudena genom ett hål i en annan plastbricka. (Heeeelt logiskt att vi hade en sån hemma.) Så lät jag den ligga på köksbänken av ala ställen. Efter ett tag började läget bli kritiskt. Det ena huvudet skrumpnade ihop och blev svart. Antaagligen hade det inte fått tillräckligt med blodtillförsel..
Jag sörjde lite samtidigt som att jag var lite fascinerad. Detta betydde ju att jag antagligen skulle få betela för ormen till komvux. Dom jävlarna... Inte så skoj. Sen slog det mig att om jag ändå skulle få betala då kunde jag ju ta livet av och på så sätt bli av med den äckliga, farliga ormen. Sagt och gjort. Jag tog en stekpanna o bankade till!
Nu kommer ju följdfrågan. Ska en person som drömmer sånna här drömmar verklien söka till veterinärutbildningen.......?
Hur som helst så saknar jag dej massor. Kom hem på en lite visit i helgen vetja! Vi kan sitta o dricka varm choklad i den frostiga morgonsolen. Jag vet ju att du saknar kylan liiite :)
PUSS hjärtat!
För en vecka sen skickade jag in mina önskemål på studera.nu. Vet in om du tänkt plugga men om jag kommer in på nån utbildning i en annan stad så tar jag dig med i flyttlasset... bara så du vet.
Jag drömmer så konstigt nu för tiden. Vet inte om det är stress eller bara att jag kommer ihåg mer av det jag drömmer. Jag vaknar i princip varje natt av min egen röst i ful konversation med någon. Det skumma är att jag då oftast viskar. För att inte väcka.. mig själv??
I morse vaknade jag helt svettig. Jag hade blivit påtvingad att ta hem och ta hand om en orm under helgen av min puckade biologilärare. Ormen som hade två huvuden, lite sådär sandfärgad och såklart giftig skule lämnas tillbaka i samma skick som den hämtades på komvux.
Jag fick hem den i en påse så mission nr 1 var att få över den till en genomskinlig plastlåda med lock. Jag klarade det. Den tvåhövdade var instängd. Sen hände något. Plötsligt var ormen ute. Min mor hade tydligen kollat på något sorts animal rescue program och förklarade att jag skulle bli tvungen att hålla den hårt bakom huvudet och att den inte skulle se mig om jag kom bakifrån med handen. Suck!
Jag klämde fast ormen med en bricka. Sen vågade jag inte längre så jag lät den krypa med huvudena genom ett hål i en annan plastbricka. (Heeeelt logiskt att vi hade en sån hemma.) Så lät jag den ligga på köksbänken av ala ställen. Efter ett tag började läget bli kritiskt. Det ena huvudet skrumpnade ihop och blev svart. Antaagligen hade det inte fått tillräckligt med blodtillförsel..
Jag sörjde lite samtidigt som att jag var lite fascinerad. Detta betydde ju att jag antagligen skulle få betela för ormen till komvux. Dom jävlarna... Inte så skoj. Sen slog det mig att om jag ändå skulle få betala då kunde jag ju ta livet av och på så sätt bli av med den äckliga, farliga ormen. Sagt och gjort. Jag tog en stekpanna o bankade till!
Nu kommer ju följdfrågan. Ska en person som drömmer sånna här drömmar verklien söka till veterinärutbildningen.......?
Hur som helst så saknar jag dej massor. Kom hem på en lite visit i helgen vetja! Vi kan sitta o dricka varm choklad i den frostiga morgonsolen. Jag vet ju att du saknar kylan liiite :)
PUSS hjärtat!
fredag 17 september 2010
Fjortis...?
Kände att det kanske kunde vara dags nu. Dags att find out was all the fuss about.
Jag hyrde Twilight filmerna...
Är ju verklige inte något fan av vare sig vampyrer, science fiction eller robert pattison. As a matter of fact ser jag inte alls vad alla verkar se i honom. Snygg??? Tack men jag avstår.
Jag drog första filmen en kväll som substitut för att plugga. (Himla bra grej det där. Man intalar sig at man verkligen måste se filmen och då får pluggandet stå tillbaka, helt sonika.)
Efter Edwars Cullens (Rob Pattison) tre första scener så var jag väl i pricip hooked.. Faaaan då..... Det är inte utseendet (såklart!) utan hans sätt att vara. Han är så beskyddande och så in i bomben kärleksfull. Only got eyes for one girl.
Jag drog andra filmen kvällen innan provet (Samma anledning än en gång. Jag vet, jag borde bättra mig..)och trots att den inte alls var lika bra så var jag om möjligt mer fast. Tror att nästa tatuering kan bli "Edward" om ingen stoppar mig.
Är det såhär mitt liv kommer att se u från och med nu. Jag kommer för evigt att vara betuttad i filmkaraktärer och låtsaspersoner. Too good to be true...
SORGLIGT!
Jag hyrde Twilight filmerna...
Är ju verklige inte något fan av vare sig vampyrer, science fiction eller robert pattison. As a matter of fact ser jag inte alls vad alla verkar se i honom. Snygg??? Tack men jag avstår.
Jag drog första filmen en kväll som substitut för att plugga. (Himla bra grej det där. Man intalar sig at man verkligen måste se filmen och då får pluggandet stå tillbaka, helt sonika.)
Efter Edwars Cullens (Rob Pattison) tre första scener så var jag väl i pricip hooked.. Faaaan då..... Det är inte utseendet (såklart!) utan hans sätt att vara. Han är så beskyddande och så in i bomben kärleksfull. Only got eyes for one girl.
Jag drog andra filmen kvällen innan provet (Samma anledning än en gång. Jag vet, jag borde bättra mig..)och trots att den inte alls var lika bra så var jag om möjligt mer fast. Tror att nästa tatuering kan bli "Edward" om ingen stoppar mig.
Är det såhär mitt liv kommer att se u från och med nu. Jag kommer för evigt att vara betuttad i filmkaraktärer och låtsaspersoner. Too good to be true...
SORGLIGT!
torsdag 2 september 2010
Komvux strikes again!
Kemi B labb i morse. Alldeles för tidigt för komplicerade uträkningar i samband med hanterande av frätande syror. Hade ju hoppat om det inte va obligatoriskt, utan tvekan!
Glider in. Klassrummet är ytterst glesbefolkat. Ytterst. (Här på komvux kan man tydligen hoppa trots obligatoriskt moment. Soft!) Ser lite nya ansikten men reflekterar inte nämnvärt över det. I ärlighetens namn har jag inte brytt mig om att hälsa, lägga på minnet eller ens spana in. (Inte ett span så långt ögat når iofs...)Jag skulle ju ändå labba me Sofie, min enda vän om dagarna och hon vad minsann där.
När vi tröttmössor som bäst sitter och fundera ut vad Kajjan nyss sagt att vi skulle göra med den där farliga vätskan i den bruna glasflaskan så glider det fram en brud.
-Hej! Jo vi är ju udda antal så jag tänkte att jag kunde labba med er!
-Eh hej hej! Jo men absolut det går väl bra.
Oerhört hurtig brud som styrde och ställde som aldrig förr. Hon läste tydligen på distans. Antar att hon va van att göra på sitt sätt. Sofie o jag var väl iofs bara tacksamma för att nån hade koll på läget. Vi körde på.
Bruden såg ut som hon bodde på landet, ett par åt yngre än oss, no make up, råttfärgad frippa, nån ljusblp munktröja som hade seen better days. Nu ska ni inte tro att jag är sån! Jag dömer inte nån. Men ni fattar va vad det var för en typ. En typisk "Kristin, Theres, Elin, Marie, Jenny, Pernilla, Marianne, Anna, Vera, Lisa, Stina. Ja men ett vanligt namn helt enkelt! Därav lite av en chock då jag kommer på att jag ej vet vad hon heter och följande konversation utspelar sig.
-Jag heter Malin förresten!
-Jaa okej ja jag heter rr mummel mummel.
Jag trodde mig ha hört nåt men det passade ju verkligen inte in så jag frågade för att va säker en gång till. (kan ju bli så pinsamt om man gastar nåt helt gaalet)
-Vad sa du att du hette sa du?
-River, jag heter River.
???????????????????????
Ooooookej. River. Glasklart!
Mina funderingar;
1: Hon bryter ju inte så hon kan ju inte vara uppvuxen i England/Usa.
2: Va in dum Mallan hon kan ju ha Amärikän päärents! SÅ är det nog!
3: Är inte River ett killnamn?
4: Är River ens ett namn?
Jag funderar ett tag men kan ju inte hålla mig.
-Hur kommer det sig att du heter River? Det är ju asballt!
Nu kommer nästa ahaaa upplevelse.
-Jag bytte till det när jag va 12-13 sådär. Jag tyckte det var fint och mina föräldrar tyckte att jag skulle få heta vad jag ville.
??????????????????
Oooookej.
Mina funderingar;
1: Vad har man för tankar som 13åring som gör att man vill heta flod? Flod?!
2: Vad har man för stenade päron som 13åring när man får ett okej på ett namnbyte till just flod?
3: Nä men skärp dig Mallan. DOm levde såkert ett väldigt fritt och hippieaktigt liv. Skulle inte du velat att dina päron sa ja när du ville heta Barbie, Buffy och Celeste?.... Hmmmmm...
Jag funderar ytterligare en stund men kan än en gång inte hålla mig.
-Får man möjligtvis fråga lite nyfiket hur det kommer sig att du bytte namn?
-Nä det får man inte.
Oooookej!
Att gå på Komvux är som att leva i en gåta, Im telling you!!!
Glider in. Klassrummet är ytterst glesbefolkat. Ytterst. (Här på komvux kan man tydligen hoppa trots obligatoriskt moment. Soft!) Ser lite nya ansikten men reflekterar inte nämnvärt över det. I ärlighetens namn har jag inte brytt mig om att hälsa, lägga på minnet eller ens spana in. (Inte ett span så långt ögat når iofs...)Jag skulle ju ändå labba me Sofie, min enda vän om dagarna och hon vad minsann där.
När vi tröttmössor som bäst sitter och fundera ut vad Kajjan nyss sagt att vi skulle göra med den där farliga vätskan i den bruna glasflaskan så glider det fram en brud.
-Hej! Jo vi är ju udda antal så jag tänkte att jag kunde labba med er!
-Eh hej hej! Jo men absolut det går väl bra.
Oerhört hurtig brud som styrde och ställde som aldrig förr. Hon läste tydligen på distans. Antar att hon va van att göra på sitt sätt. Sofie o jag var väl iofs bara tacksamma för att nån hade koll på läget. Vi körde på.
Bruden såg ut som hon bodde på landet, ett par åt yngre än oss, no make up, råttfärgad frippa, nån ljusblp munktröja som hade seen better days. Nu ska ni inte tro att jag är sån! Jag dömer inte nån. Men ni fattar va vad det var för en typ. En typisk "Kristin, Theres, Elin, Marie, Jenny, Pernilla, Marianne, Anna, Vera, Lisa, Stina. Ja men ett vanligt namn helt enkelt! Därav lite av en chock då jag kommer på att jag ej vet vad hon heter och följande konversation utspelar sig.
-Jag heter Malin förresten!
-Jaa okej ja jag heter rr mummel mummel.
Jag trodde mig ha hört nåt men det passade ju verkligen inte in så jag frågade för att va säker en gång till. (kan ju bli så pinsamt om man gastar nåt helt gaalet)
-Vad sa du att du hette sa du?
-River, jag heter River.
???????????????????????
Ooooookej. River. Glasklart!
Mina funderingar;
1: Hon bryter ju inte så hon kan ju inte vara uppvuxen i England/Usa.
2: Va in dum Mallan hon kan ju ha Amärikän päärents! SÅ är det nog!
3: Är inte River ett killnamn?
4: Är River ens ett namn?
Jag funderar ett tag men kan ju inte hålla mig.
-Hur kommer det sig att du heter River? Det är ju asballt!
Nu kommer nästa ahaaa upplevelse.
-Jag bytte till det när jag va 12-13 sådär. Jag tyckte det var fint och mina föräldrar tyckte att jag skulle få heta vad jag ville.
??????????????????
Oooookej.
Mina funderingar;
1: Vad har man för tankar som 13åring som gör att man vill heta flod? Flod?!
2: Vad har man för stenade päron som 13åring när man får ett okej på ett namnbyte till just flod?
3: Nä men skärp dig Mallan. DOm levde såkert ett väldigt fritt och hippieaktigt liv. Skulle inte du velat att dina päron sa ja när du ville heta Barbie, Buffy och Celeste?.... Hmmmmm...
Jag funderar ytterligare en stund men kan än en gång inte hålla mig.
-Får man möjligtvis fråga lite nyfiket hur det kommer sig att du bytte namn?
-Nä det får man inte.
Oooookej!
Att gå på Komvux är som att leva i en gåta, Im telling you!!!
onsdag 1 september 2010
Geniet har slagit till!
Jag trooor att jag nu lyckats aktivera kommenterafunktionen.. troooor. Men så är jag även den bruden som har färgat, färgat om, avfärgat, färgat och till sist nu färgat igen inom den senaste veckan... Jo tack håret mår finfint! Lystern hälsade att den är tillbaka någon gång 2014. Den som väntar på nå gott! ;)
Puss från Mallan aka The once again RedHead
Puss från Mallan aka The once again RedHead
Ehh, du hette vad sa du?
Det är komvux. Såklart! Det händer ju bara på komvux att det är upprop och någon svarar "Här!" när dom två lite snitsigt sammankopplade orden supa och porn ropas ut.
Supaporn!
Här!
Jag har hört det i typ veckor nu och jag måste ändå kämpa för att hålla mig för skratt. Stackars liten. Ibland är det inte lätt att komma till annat land där ens namn har något av en annan innebörd...
Det ni! Nu önskar ni allt att ni oxå fick gå med i komvux klubben, men se den gubben gick inte! ;)
pusspusspuss
Supaporn!
Här!
Jag har hört det i typ veckor nu och jag måste ändå kämpa för att hålla mig för skratt. Stackars liten. Ibland är det inte lätt att komma till annat land där ens namn har något av en annan innebörd...
Det ni! Nu önskar ni allt att ni oxå fick gå med i komvux klubben, men se den gubben gick inte! ;)
pusspusspuss
tisdag 24 augusti 2010
Det händer lixom inte...!
Jo men det är ju såhär att en viss mallan har gått och börjat komvux igen... SUCK! Pissigt e va d e men jag tänker att när ja e klar me den här skiten får ja en stor belöning. IDA KOMMER HEM!
I och med detta så blir det ibland lite tight att ta sig till jobb, gym, stall, cookie, party mm mm. Ja du vet ja e ju busy girl så jag kände att tiden var inne. Tiden får en cykel i stan!! :D Sån himla bra ide ju! Jag involverade genast meckarpappan som på några dagar svingade fram en finfin lite hoj, inte purung och kanske inte så där estetiskt rätt som jag skulle vilja ha den (den är rosa o svart...) meeeen den rullar :)
I måndags hade jag då haft cykeln i stan i mindre än ett dygn när jag efter skolan glatt hojjade till Ica o rev av ett pass på några timmar. Hade avbokat hämtning från taxi bälinge eftersom jag nu ju hade egen cykel och för egen maskin skulle kunna ta mig ner på stan o sen vidare hem med den trogna hundraelvan.
Med några lite mjölk på pakethållaren hojjade ja i rasande fast nerför vaksalagatan, gick ju skitbra de här! Plötsligt ser jag en lite röd prick skymta långt där framme invid en stor buske. Vad är nu detta tänker jag o cyklar vidare. Jag vill inte dö (klockan är nio, det är lite skymning ich en del trafik) så jag cyklar på den absolut folktomma och två meter breda trottoaren. (Hallå det ser ju ut som en kombinerad gå o cykelbana, kan vi inte samsas menar jag?) Hur som helst så ser jag ju närmare jag cyklar vad det är som skapar den lilla röda pricken...
Fan det är inte sant tänker jag.. Pappa hade inte hunnit kirra lampan än... En polis på säkert två meter höjer upp en hand och stoppar mig med en överdrivet myndig röst. "Jaha, här kommer du!" Jag skämdes så in i norden! Dom stod där och körde fartkamera på bilarna. Om jag hade cyklat på andra sidan hade dom inte brytt sig. Jag cyklade rakt i famnen på farbror blå... Det händer lixom inte. Inte min första dag på Rosa Racern!
Jag höll ju i princip på att börja böla när han förklarade alla fel jag hade åstadkommit. Mina böter skulle uppgå till 1500 jäkla spänn. INTE OKEJ! Jag såg nog lite skamsen ut när han drog "Ingen reflex, 500kr, inget lyse, 500kr, cyklar på trottoar 500kr" Jag klämde ur mig några förlåt och han funderade länge, läxade upp mig lite till och funderade ännu en gång.
Jag fick knalla vidare hem med mjölken på pakethållaren utan böter, han "va snäll ikväll".
Men fan asså kan man göra annat än att garva åt det. Här kommer jag i min lilla glädjebubbla på min alldeles egna stadscykel, fri som en fågel och hoppsan där pös visst all luft ur!
Hahaha DET HÄNDER LIXOM INTE!!!
PoK
ps. det har nu inhandlats både lyse o reflex ;)..
I och med detta så blir det ibland lite tight att ta sig till jobb, gym, stall, cookie, party mm mm. Ja du vet ja e ju busy girl så jag kände att tiden var inne. Tiden får en cykel i stan!! :D Sån himla bra ide ju! Jag involverade genast meckarpappan som på några dagar svingade fram en finfin lite hoj, inte purung och kanske inte så där estetiskt rätt som jag skulle vilja ha den (den är rosa o svart...) meeeen den rullar :)
I måndags hade jag då haft cykeln i stan i mindre än ett dygn när jag efter skolan glatt hojjade till Ica o rev av ett pass på några timmar. Hade avbokat hämtning från taxi bälinge eftersom jag nu ju hade egen cykel och för egen maskin skulle kunna ta mig ner på stan o sen vidare hem med den trogna hundraelvan.
Med några lite mjölk på pakethållaren hojjade ja i rasande fast nerför vaksalagatan, gick ju skitbra de här! Plötsligt ser jag en lite röd prick skymta långt där framme invid en stor buske. Vad är nu detta tänker jag o cyklar vidare. Jag vill inte dö (klockan är nio, det är lite skymning ich en del trafik) så jag cyklar på den absolut folktomma och två meter breda trottoaren. (Hallå det ser ju ut som en kombinerad gå o cykelbana, kan vi inte samsas menar jag?) Hur som helst så ser jag ju närmare jag cyklar vad det är som skapar den lilla röda pricken...
Fan det är inte sant tänker jag.. Pappa hade inte hunnit kirra lampan än... En polis på säkert två meter höjer upp en hand och stoppar mig med en överdrivet myndig röst. "Jaha, här kommer du!" Jag skämdes så in i norden! Dom stod där och körde fartkamera på bilarna. Om jag hade cyklat på andra sidan hade dom inte brytt sig. Jag cyklade rakt i famnen på farbror blå... Det händer lixom inte. Inte min första dag på Rosa Racern!
Jag höll ju i princip på att börja böla när han förklarade alla fel jag hade åstadkommit. Mina böter skulle uppgå till 1500 jäkla spänn. INTE OKEJ! Jag såg nog lite skamsen ut när han drog "Ingen reflex, 500kr, inget lyse, 500kr, cyklar på trottoar 500kr" Jag klämde ur mig några förlåt och han funderade länge, läxade upp mig lite till och funderade ännu en gång.
Jag fick knalla vidare hem med mjölken på pakethållaren utan böter, han "va snäll ikväll".
Men fan asså kan man göra annat än att garva åt det. Här kommer jag i min lilla glädjebubbla på min alldeles egna stadscykel, fri som en fågel och hoppsan där pös visst all luft ur!
Hahaha DET HÄNDER LIXOM INTE!!!
PoK
ps. det har nu inhandlats både lyse o reflex ;)..
tisdag 3 augusti 2010
Kalaset...
Stress, stress, stress. Icahets till tusen. Lördagen tickade på i rasande fart och jag kände hur orken som behövde finnas där för den sena eftermiddagens födelsedagsfirande sakta sinade. Det här är min lördag jag önskar jag hade filmar allt så du verkligen fick feelingen ;).....:
Jag bannar mig själv än en gång när klockan som stått på 05.50 för ringning visar mina nyuppslagna ögon 06.20. Fuck! På tio minuter finns det inte en fis i rymden till chans att jag hinner sminka mig, dra på utstyrseln OCH duscha.
Jag slänger mig i kärringen. Håret är inte tvättat på tre dagar. Skit samma. Thank god att det är inne med teskedsgummaknut... Dagen springer förbi och jag stressar o springer bredvid. Nyckelknippan skramlar. Telefonen ringer i ett. En i personalen sjuk. Hela uppsala ska handla.
Klockan blir fyra och jag lämnar över ansvaret efter en lång dag. Hem och sova? Icke! Plattan i mattan och ögonen allt för ofta i backspegeln, trying to decide om jag hinner/orkar/måste duscha. Kommer fram till att jag måste men varken hinner eller orkar. Torrschampo it is och knuten förblir. Jag byter bil efter några förmaningens ord från fadern om att köra försiktigt. Jag tänker fan inte ha passagerare i kärringen som numera sjunger på sista versen (eller snarare vrålar då avgassystem o ljuddämpare sagt sitt)!
Wolkswagen går fint och jag glider in framför rickards port bara något sen... (Klädvalet va som vanligt svårt och rummet lämnades som vanligt i inbördeskrig när jag tillslut va klar). Komvuxkopisen hoppar in i blåa faran där jag sitter och känner mej allt annat än fräsch. Ja skulle ha duschat! "Oj va fin du är!" och jag tackar artigt varpå jag mumlar nåt om torrschampoo och raggardusch.
Vi har ju fått en liten karta så vi tänker att detta ska bli nemas problemas när vi svänger in på Ica Maxi för en panik-present. Det blir rosa rosor och en 10pack äkta delicatobollar. Fattigt kanske du tänker nu men nej. Den nyblivna 20åringen hade inte långt till tårarna ska ja säga dig. Hon är en gottegris i ordets rätta bemärkelse!... Vi närmar oss och efter en felsväng är vi på absolut rätt väg. Jag har nu en rejäl klump i magen och rickard har slutat prata i 180. Usch varför gör vi det här? "Nej men Mallan nu kör vi, det blir kul!" Japp sant, nu finns det inget annat än att köra men vi sluter en pakt om att propsa på hemgång om en till en och en halv timme. Här ska ingen bli långdragen inte! :P
Rickard spejar efter ett gult hus medans jag drar ett skämt om att det är lugnt det kommer väl sitta ballonger på dörren när d e kalas!... Rickard blir tyst... Jag kollar åt vänster lite längre fram på vägen. Där står en postlåda. På postlådan hänger tre glatt färgade ballonger o viftar i vinden. Herre min gud.....
Jag parkerar bredvid en husvagn från -72 och vi vandrar längs raden av skrotbilar upp till den gula villan. Även här hänger ballonger på en dörr. Jag knackar tre bestämda knack på dörren eftersom ringklockan ser allt annat än frisk ut och jag helst inte vill ha någon stöt (mitt hår skulle inte klara sånna påfrestningar..) och efter några sekunder öppnas dörren.
HEEEEJ ANKAN! GRATTIS! Det är som att vi drar på oss våra fejkroller samtidigt, rickard och jag. Haha. Tragiskt men sant. Vi tvingar den krulliga landsortsbon till en husesyn efter att ha hälsat på dom två övriga kalasgästerna (jag återkommer till dom, dom förtjänar ett eget kapitel...)och förundras över hur fräsht det ändå är där inne. Coola tapeter och ljusa möbler gör det till en behaglig enplansvilla. Rickard noterar att hon har alla beck filmerna och jag försöker minnas om jag någonsin haft så många skolfoton på mig själv i mitt rum som annika har i sitt? :S
Vi sätter oss till bords tillsammans med dom andra två gästerna medans annika rusar runt lite nervöst o försöker hitta en vas till sina nya blommor. Stefani kommer från serbien, gillar blå ögonskugga (helst ända upp till ögonbrynet) har en gedigen utväxt och har fötts ed någon form av cp skada. Carlos är klädd i smala jeans och en grön vit rutig skjorta. Han jobbar på Zara i stockholm och verkar känna sig något underlägsen oss två äldre. Rickard och jag behöver bara utbyta en endaste blick och vi vet att vi båda är på rätt spår. Carlos spelar i det andra laget. Underbart! :D Aldrig har jag varit på ett kalas som detta det må jag säga!
Vi serveras en mycket seg men god kladd/after eight kaka och rickard är den enda som håller samtalet igång med sina historier om vad han sett på you tube. Jag ör den enda som garvar och stämningen är något tryckt. Efter fikat glider rickard o jag ut på terassen. Vi kan inte sluta prata (viska) om vad som sagts där inne, hur konstig den kombinationen av människor är och hur vi måste ta oss hem!!
Efter vad som känns som en evighet (vi kanske har varit där i en timme) säger carlos att han ska börja dra sig mot bussen. Jag erbjuder mig att skjutsa honom och snart sitter vi alla fem i den blåa faran in mot Uppsala. Brudarna ska gå ut o festa kvällen till ära och jag och rickard önskar dom lycka till trots att vi undrar vart man går klockan sju på en lördagskväll? :)
Rickard vill helst prata och smälta det som skett hur länge som helst och jag skrattar så tårarna sprutar. Jesus, det va ett underligt partaj det må ja säga! :D
PoK!
<3<3<3<3<3
ps. Grattis till tvättmaskinen!
Jag bannar mig själv än en gång när klockan som stått på 05.50 för ringning visar mina nyuppslagna ögon 06.20. Fuck! På tio minuter finns det inte en fis i rymden till chans att jag hinner sminka mig, dra på utstyrseln OCH duscha.
Jag slänger mig i kärringen. Håret är inte tvättat på tre dagar. Skit samma. Thank god att det är inne med teskedsgummaknut... Dagen springer förbi och jag stressar o springer bredvid. Nyckelknippan skramlar. Telefonen ringer i ett. En i personalen sjuk. Hela uppsala ska handla.
Klockan blir fyra och jag lämnar över ansvaret efter en lång dag. Hem och sova? Icke! Plattan i mattan och ögonen allt för ofta i backspegeln, trying to decide om jag hinner/orkar/måste duscha. Kommer fram till att jag måste men varken hinner eller orkar. Torrschampo it is och knuten förblir. Jag byter bil efter några förmaningens ord från fadern om att köra försiktigt. Jag tänker fan inte ha passagerare i kärringen som numera sjunger på sista versen (eller snarare vrålar då avgassystem o ljuddämpare sagt sitt)!
Wolkswagen går fint och jag glider in framför rickards port bara något sen... (Klädvalet va som vanligt svårt och rummet lämnades som vanligt i inbördeskrig när jag tillslut va klar). Komvuxkopisen hoppar in i blåa faran där jag sitter och känner mej allt annat än fräsch. Ja skulle ha duschat! "Oj va fin du är!" och jag tackar artigt varpå jag mumlar nåt om torrschampoo och raggardusch.
Vi har ju fått en liten karta så vi tänker att detta ska bli nemas problemas när vi svänger in på Ica Maxi för en panik-present. Det blir rosa rosor och en 10pack äkta delicatobollar. Fattigt kanske du tänker nu men nej. Den nyblivna 20åringen hade inte långt till tårarna ska ja säga dig. Hon är en gottegris i ordets rätta bemärkelse!... Vi närmar oss och efter en felsväng är vi på absolut rätt väg. Jag har nu en rejäl klump i magen och rickard har slutat prata i 180. Usch varför gör vi det här? "Nej men Mallan nu kör vi, det blir kul!" Japp sant, nu finns det inget annat än att köra men vi sluter en pakt om att propsa på hemgång om en till en och en halv timme. Här ska ingen bli långdragen inte! :P
Rickard spejar efter ett gult hus medans jag drar ett skämt om att det är lugnt det kommer väl sitta ballonger på dörren när d e kalas!... Rickard blir tyst... Jag kollar åt vänster lite längre fram på vägen. Där står en postlåda. På postlådan hänger tre glatt färgade ballonger o viftar i vinden. Herre min gud.....
Jag parkerar bredvid en husvagn från -72 och vi vandrar längs raden av skrotbilar upp till den gula villan. Även här hänger ballonger på en dörr. Jag knackar tre bestämda knack på dörren eftersom ringklockan ser allt annat än frisk ut och jag helst inte vill ha någon stöt (mitt hår skulle inte klara sånna påfrestningar..) och efter några sekunder öppnas dörren.
HEEEEJ ANKAN! GRATTIS! Det är som att vi drar på oss våra fejkroller samtidigt, rickard och jag. Haha. Tragiskt men sant. Vi tvingar den krulliga landsortsbon till en husesyn efter att ha hälsat på dom två övriga kalasgästerna (jag återkommer till dom, dom förtjänar ett eget kapitel...)och förundras över hur fräsht det ändå är där inne. Coola tapeter och ljusa möbler gör det till en behaglig enplansvilla. Rickard noterar att hon har alla beck filmerna och jag försöker minnas om jag någonsin haft så många skolfoton på mig själv i mitt rum som annika har i sitt? :S
Vi sätter oss till bords tillsammans med dom andra två gästerna medans annika rusar runt lite nervöst o försöker hitta en vas till sina nya blommor. Stefani kommer från serbien, gillar blå ögonskugga (helst ända upp till ögonbrynet) har en gedigen utväxt och har fötts ed någon form av cp skada. Carlos är klädd i smala jeans och en grön vit rutig skjorta. Han jobbar på Zara i stockholm och verkar känna sig något underlägsen oss två äldre. Rickard och jag behöver bara utbyta en endaste blick och vi vet att vi båda är på rätt spår. Carlos spelar i det andra laget. Underbart! :D Aldrig har jag varit på ett kalas som detta det må jag säga!
Vi serveras en mycket seg men god kladd/after eight kaka och rickard är den enda som håller samtalet igång med sina historier om vad han sett på you tube. Jag ör den enda som garvar och stämningen är något tryckt. Efter fikat glider rickard o jag ut på terassen. Vi kan inte sluta prata (viska) om vad som sagts där inne, hur konstig den kombinationen av människor är och hur vi måste ta oss hem!!
Efter vad som känns som en evighet (vi kanske har varit där i en timme) säger carlos att han ska börja dra sig mot bussen. Jag erbjuder mig att skjutsa honom och snart sitter vi alla fem i den blåa faran in mot Uppsala. Brudarna ska gå ut o festa kvällen till ära och jag och rickard önskar dom lycka till trots att vi undrar vart man går klockan sju på en lördagskväll? :)
Rickard vill helst prata och smälta det som skett hur länge som helst och jag skrattar så tårarna sprutar. Jesus, det va ett underligt partaj det må ja säga! :D
PoK!
<3<3<3<3<3
ps. Grattis till tvättmaskinen!
söndag 25 juli 2010
TUR!
ps. Cookie påminde mig om en av dom saker som fick mig att bokstavligen talat vika mig dubbel.
Tänk dig: Det är tropisk natt i Köpenhamn. Egentligen är natten snart förbi och solen tittar snart upp över dom dyra butiktaken på Ströget. Mallan o Kakan är uppklädda för fest. Sminket som satt så sjukt snyggt tidigare på kvällen är nu ett minne blott. Klubben har varit varmare än amazonas regnskog och The Amazon Women har varit de manliga klubbesökarnas huvudintresse hela natten.
Men självförtroendet på topp valsar dom snygga blonda två ut i natten, lyckas lokalisera sig med hjälp av en karta och ännu ett par beundrare (varav en numera finns på kakans kamera.. ojoj dom ser kärleksfulla ut ska ja säga dig). Lyckliga som få med värkande fötter och snurriga vinhjärnor börjar dom den långa vägen hem. (Egentligen inte alls så lång men den visa sig ta ungefär tre gånger så lång tid som om dom hade varit vid sinnens fulla bruk...) Snicksnacket om kvällen är i full gång och läpparna är lite sådär halvt domnade. Kanske är det därför hon säger det. Det som får hennes väninna att falla ihop i en hög på strögets morgonljumna asfalt.
"Jag hade kul ikväll Cookie. Det va riktigt bra musik!"
"Aa absolut. Om det är bra musik så glömmer man att man har en kuk i röven!"
Kakan säger det som om hon talar om vädret och fortsätter sin vingliga färs hemmåt medans Mallan chockat stannar upp. Vad va d hon nyss sa? Kuk i röven?? Hon börjar skratta okontrollerat och tillslut viker sig dom trötta benen. Kakan som inte alls fattar vartifrån den plötsliga lyckan kom börjar genast att filma, även hennes ben ihopvikta, nu sittandes på backen. Mallan försöker förgäves att förklara det hysteriskt roliga i situationen för en amazonlady som inte kan fokusera på mer än at hålla kameran rakt.
Det blir en rolig film. En rolig film fårn en rolig kväll med en oväntad kommentar från söta lilla karin som kläcker ur sig både kuk och röv i samma mening.
Kanske har hon ofta en kuk i röven vad vet jag? Men TUR är väl det när det finns bra musik så man kan få tänka på nåt annat en sekund!
Ty när det är bra musik, då glömmer man att an har en kuk i röven gott folk!
PUSS
Tänk dig: Det är tropisk natt i Köpenhamn. Egentligen är natten snart förbi och solen tittar snart upp över dom dyra butiktaken på Ströget. Mallan o Kakan är uppklädda för fest. Sminket som satt så sjukt snyggt tidigare på kvällen är nu ett minne blott. Klubben har varit varmare än amazonas regnskog och The Amazon Women har varit de manliga klubbesökarnas huvudintresse hela natten.
Men självförtroendet på topp valsar dom snygga blonda två ut i natten, lyckas lokalisera sig med hjälp av en karta och ännu ett par beundrare (varav en numera finns på kakans kamera.. ojoj dom ser kärleksfulla ut ska ja säga dig). Lyckliga som få med värkande fötter och snurriga vinhjärnor börjar dom den långa vägen hem. (Egentligen inte alls så lång men den visa sig ta ungefär tre gånger så lång tid som om dom hade varit vid sinnens fulla bruk...) Snicksnacket om kvällen är i full gång och läpparna är lite sådär halvt domnade. Kanske är det därför hon säger det. Det som får hennes väninna att falla ihop i en hög på strögets morgonljumna asfalt.
"Jag hade kul ikväll Cookie. Det va riktigt bra musik!"
"Aa absolut. Om det är bra musik så glömmer man att man har en kuk i röven!"
Kakan säger det som om hon talar om vädret och fortsätter sin vingliga färs hemmåt medans Mallan chockat stannar upp. Vad va d hon nyss sa? Kuk i röven?? Hon börjar skratta okontrollerat och tillslut viker sig dom trötta benen. Kakan som inte alls fattar vartifrån den plötsliga lyckan kom börjar genast att filma, även hennes ben ihopvikta, nu sittandes på backen. Mallan försöker förgäves att förklara det hysteriskt roliga i situationen för en amazonlady som inte kan fokusera på mer än at hålla kameran rakt.
Det blir en rolig film. En rolig film fårn en rolig kväll med en oväntad kommentar från söta lilla karin som kläcker ur sig både kuk och röv i samma mening.
Kanske har hon ofta en kuk i röven vad vet jag? Men TUR är väl det när det finns bra musik så man kan få tänka på nåt annat en sekund!
Ty när det är bra musik, då glömmer man att an har en kuk i röven gott folk!
PUSS
fredag 23 juli 2010
Finally!
Ojoj Idis, tiden springer ifrån oss!
Det känns underbart att du verkar ha installerat dej och trivs någolunda bra i Espana <3
Vad har vi gjort? Kakan o Macen får fan fylla i där d fattas haha. (Ja du har ju hört att Cookies baby har kommit). Skönaste kommentaren från mamma Inger "Har du sett den Malin? Det är jätteliten!" Söt mor söt dotter.
Danmark was just amaaaazing som våran vän Ben skulle sagt. Det finns numera en pakt. En huvudstädspakt. Att lillebror Erik ska till Bullen o parta järnet va droppen. Vi är vuxna kvinnor nu Ida! (Du är ju självklart inräknad i pakten som du kanske redan listat ut). Varje år ska åtmindstone EN, kanske två, huvudstäder i Europa få ett besök av dom i Dreamteam som kan komma loss. Vi ligger ett steg före dej nu darling men det tar du igen!
Dessa turer ska vara utbildande, givande, museifyllda, turistiga, vuxna, seriösa och formella... Dagtid! Nattetid vet vi ju alla hur det ska gå till ;) Dance dance dance!
Vi gick tills fötterna blödde (typ) i danmark. Men d vare värt! Såg massa fint, hängde me massa lustiga människor och dansade till solen gick upp. Karin åt en röd korv (jag smakade men avskräckted lite av att innehållet va grått, gillar inte sånna kontraster i min föda va..)
Vi skrattade så vi fick kramp i magarna, åt allt och inegnting, precis som det ska vara. Jag önskar jag skrivit ner lite när vi var där, just nu har ju allt flutit ut i vindimman..
Ikväll blire hemmagjord sushi (man får fan passa på när du inte är hemma!) i Big Vreta. Kakan e kattvakt åt crazy agnes :)
Bilder får bli i nästa inlägg (pappas dator o ja är inte vänner).
Glöm inte vilka som älskar dej mest!!!!
PUSS min Idaho <3
ps. om du inte gått på chicho-jakt by the time I get there I will make it my personal mission... ;) ds.
Det känns underbart att du verkar ha installerat dej och trivs någolunda bra i Espana <3
Vad har vi gjort? Kakan o Macen får fan fylla i där d fattas haha. (Ja du har ju hört att Cookies baby har kommit). Skönaste kommentaren från mamma Inger "Har du sett den Malin? Det är jätteliten!" Söt mor söt dotter.
Danmark was just amaaaazing som våran vän Ben skulle sagt. Det finns numera en pakt. En huvudstädspakt. Att lillebror Erik ska till Bullen o parta järnet va droppen. Vi är vuxna kvinnor nu Ida! (Du är ju självklart inräknad i pakten som du kanske redan listat ut). Varje år ska åtmindstone EN, kanske två, huvudstäder i Europa få ett besök av dom i Dreamteam som kan komma loss. Vi ligger ett steg före dej nu darling men det tar du igen!
Dessa turer ska vara utbildande, givande, museifyllda, turistiga, vuxna, seriösa och formella... Dagtid! Nattetid vet vi ju alla hur det ska gå till ;) Dance dance dance!
Vi gick tills fötterna blödde (typ) i danmark. Men d vare värt! Såg massa fint, hängde me massa lustiga människor och dansade till solen gick upp. Karin åt en röd korv (jag smakade men avskräckted lite av att innehållet va grått, gillar inte sånna kontraster i min föda va..)
Vi skrattade så vi fick kramp i magarna, åt allt och inegnting, precis som det ska vara. Jag önskar jag skrivit ner lite när vi var där, just nu har ju allt flutit ut i vindimman..
Ikväll blire hemmagjord sushi (man får fan passa på när du inte är hemma!) i Big Vreta. Kakan e kattvakt åt crazy agnes :)
Bilder får bli i nästa inlägg (pappas dator o ja är inte vänner).
Glöm inte vilka som älskar dej mest!!!!
PUSS min Idaho <3
ps. om du inte gått på chicho-jakt by the time I get there I will make it my personal mission... ;) ds.
torsdag 17 juni 2010
Dream team
3 är ett turtal. Det går igen i allt. Vi tre genom sorg och smärta, vi tre genom glädje och skratt. Ljuset i slutet på tunneln har på senaste tiden blivit allt starkare. Vi lämnar ingen i mörker.
Vi kommer va 3 även i höst. Såklart! Blondinen, brunetten och rödtotten... No secrets, mi saca su casa, mi vida su vida. Spill the beans! Vi ska göra vårt allra bästa för att ha lika mkt roligt att förtella som du vackra kvinna. Dock kan det bli svårt!
För att två fattas någon utan den tredje. För att nu kan vi ändå vara tre. Den här bloggen är för oss. Oss tre!
Glöm inte vilka som gillar dej mest... :P <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)