torsdag 30 september 2010

Motivationsbrist..

Jag är så less. Less på komvux och allt vad det innebär. Less på uppsala och less på mig själv som borde tagit mej ut på mya äventyr långt tidigare.

För en vecka sen skickade jag in mina önskemål på studera.nu. Vet in om du tänkt plugga men om jag kommer in på nån utbildning i en annan stad så tar jag dig med i flyttlasset... bara så du vet.

Jag drömmer så konstigt nu för tiden. Vet inte om det är stress eller bara att jag kommer ihåg mer av det jag drömmer. Jag vaknar i princip varje natt av min egen röst i ful konversation med någon. Det skumma är att jag då oftast viskar. För att inte väcka.. mig själv??

I morse vaknade jag helt svettig. Jag hade blivit påtvingad att ta hem och ta hand om en orm under helgen av min puckade biologilärare. Ormen som hade två huvuden, lite sådär sandfärgad och såklart giftig skule lämnas tillbaka i samma skick som den hämtades på komvux.

Jag fick hem den i en påse så mission nr 1 var att få över den till en genomskinlig plastlåda med lock. Jag klarade det. Den tvåhövdade var instängd. Sen hände något. Plötsligt var ormen ute. Min mor hade tydligen kollat på något sorts animal rescue program och förklarade att jag skulle bli tvungen att hålla den hårt bakom huvudet och att den inte skulle se mig om jag kom bakifrån med handen. Suck!

Jag klämde fast ormen med en bricka. Sen vågade jag inte längre så jag lät den krypa med huvudena genom ett hål i en annan plastbricka. (Heeeelt logiskt att vi hade en sån hemma.) Så lät jag den ligga på köksbänken av ala ställen. Efter ett tag började läget bli kritiskt. Det ena huvudet skrumpnade ihop och blev svart. Antaagligen hade det inte fått tillräckligt med blodtillförsel..

Jag sörjde lite samtidigt som att jag var lite fascinerad. Detta betydde ju att jag antagligen skulle få betela för ormen till komvux. Dom jävlarna... Inte så skoj. Sen slog det mig att om jag ändå skulle få betala då kunde jag ju ta livet av och på så sätt bli av med den äckliga, farliga ormen. Sagt och gjort. Jag tog en stekpanna o bankade till!

Nu kommer ju följdfrågan. Ska en person som drömmer sånna här drömmar verklien söka till veterinärutbildningen.......?



Hur som helst så saknar jag dej massor. Kom hem på en lite visit i helgen vetja! Vi kan sitta o dricka varm choklad i den frostiga morgonsolen. Jag vet ju att du saknar kylan liiite :)

PUSS hjärtat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar